Läkaren skall inte döda

 
[l[   
Uppdaterat 16 September 2011

 <!– /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"MS 明朝"; mso-font-charset:78; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;} @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;} @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;} @font-face {font-family:"trebuchet ms"; panose-1:2 11 6 3 2 2 2 2 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:Cambria; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"MS 明朝"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:EN-GB;} a:link, span.MsoHyperlink {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; color:blue; text-decoration:underline; text-underline:single;} a:visited, span.MsoHyperlinkFollowed {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; color:purple; mso-themecolor:followedhyperlink; text-decoration:underline; text-underline:single;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; font-family:Cambria; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"MS 明朝"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} @page WordSection1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.WordSection1 {page:WordSection1;}

Professor Madeleine Leijonhufvud hävdar i inlägget ”Åtalet mot barnläkaren saknar stöd i straffrätten”” (Dagens Nyheter debatt 12/09 2011):

 

“I vården gäller att uppgiften är att bota, om det inte går att bota ska man lindra, om man inte kan lindra ska man trösta.”

 

Vad?

 

Och, om vården inte klarar ovan, skall läkaren döda?  Enligt svensk lag är dödshjälp förbjudet i Sverige, on “en läkares uppgift är att bota, inte att döda“.

aa

    

Som tillfälligt svar till nya förespråkarna gentager jag härmed mitt argument framförts tidigare i Läkare i rikets och patienternas tjänst. Ej tvärt om”.

 

 

 

.
The return to Warland. Detail. De Noli 2004

 

I ett debattinlägg i SvD – Återhållsamhet kan skapa onödigt lidande – beklagade professor Daniel Tarschyso, ordförande i arbetsgruppen inom Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) att
”Både bland läkare och åklagare känner man nu den professionella integriteten ifrågasatt”.

 

Här nedanför introducerar jag ett par reflexioner omkring det påståendet. Låt mig först framlägga den följande besynnerliga paradox, så djupt innerligen i den svenska politiska kulturen. 

 

Å ena sidan det är i Sverige allmänt att betraktas som både ofint och meningslöst att ställa myndighetsutövare ”till svars” för deras handlingar. Notera även att man i Sverige använder i sammanhangen ”svar”i stället för ”ansvar”. Berörda lagar är till synes framförda, mer för att ursäkta myndigheternas agerande än för att i stället granska deras gärningar, deras makt, deras arrogans.

 

I den ovanstående meningen likställer jag som myndighetsutövare den svenska läkarkåren, poliskåren, et cetera.

 

Just det. Å den andra sidan, vid vart enda tillfälle den offentligjorda händelsen framtvingar en förklaring avseende ett kårmedlems beteende, då svarar kåren  a) delvis i kollektivt försvar i en anda, kåranda som det heter, och  b) man refererar aldrig till den samhälleliga konsekvensen av den påtalade handlingen utan till den personella affektiva, känslomässiga eller materiella konsekvenser som det inträffade skulle kunna innebära för utövaren, eller kårens.

En illustration av detta ges av Läkarförbundets ordförande Marie Wedin som hävdar i Svenska dagbladet (13 September 2011): “Den här stackars läkaren befinner sig i en väldigt väldigt brydsam situation. Det finns en oro i hela kåren över vart det här ska sluta”.   XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX  

Vad menas med “vart det här ska sluta”? Att kanske domstolen inte skall besluta vad makthavarnas behagar? Eller att kanske flera fall blir utreda? Är det inte bra för patienter och allmänheten? Allmänheten skall förhoppningsvis konstatera att – i stället för public service – ovanstående är inget annat än ren fräckt, egotrippat yrkeskulturellbeteende. XX  

 XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

För problemet handlar, utifrån det allmänna intresset, icke i första hand – eller i någon hand alls – om huruvida ”bland läkare (och åklagare) känner man nu den professionella integriteten ifrågasatt”.

 

För problemet handlar – utifrån det allmänna intresset – att livet av en människa, hur än ”litet” det livet var, skulle kunna tagit slut genom ett dråp eller en felaktig handling. Och för i så fall är det som skall primärt förhindras, inte att man överhuvudtagen skall undvika ”såra” en läkarkår hit eller en åklagarkår ditt. För problemet handlar, utifrån det allmänna intresset, att det är med allmänna medel som alla dessa myndighetsutövare är finansierade och med det unik och precis ändamålet att dessa skall betjäna riket och deras medborgare. Och punkt och slut.

 

Och detta betyder att allmänheten bekostar sina läkare icke främst för att de skall ha sina känslor behagade utan för att de skall göra sitt jobb, i patienternas intresse, professionellt – och enligt lagen. Om nu är det så att lagen finns för alla, således.

 

Och detta skulle givetvis gälla för samtliga statliga yrkes- och myndighets utövare. .. Själva resonemanget om ”dödshjälp” och eutanasi implicit i de diskussionerna refereras i Återhållsamhet kan skapa onödigt lidandekommenteras senare. Se annars mitt inlägg Folkpartiet:s motion för dödshjälp helt emot resolutionen av World Medical Association.

aa
Uppdatering: 

Läkarkåren utpressar domstolen

Läkarkåren fortsätter att hota domstolen, och terrorisera allmänheten, om inte de får som de vill i läkarmålet. Deras påtryckningar inför ett domstolsbeslut genomförs via uttalade utpressning mot allmänheten, vilken skrämmas med hot om en försämrad vård.
 
Detta representerar en farlig utveckling a) i samband med tidigare kritiserad påtryckningar som svenska makthavarna skulle få till stånd gentemot domstolar, och b) i frågan om huruvida domstolar fattar objektivt sina beslut, oberoende av sådana påtryckningar.

I sviten av den hårda internationella kritiken inriktas mot den svenska rättsväsen i turerna omkring Assange-fallet, läkarkårens arroganta agerande och uttalade utpressning starkt bidrar till att försämra den uppgivna bilden av ett påverkbart rättsväsende.
Den svenska dagspressen är mån att konstatera att åtalet ”har fått skarp kritik”, från läkarkåren och rättsexperter (dessa har tidigare bemötts i Professorsblogg).

 

I går deklarerade Marta Christensson, vice ordförande i Stockholms läkarförening ”Vill inte ens tänka på fällande dom”. Anledning? 

 

“Då skulle det vara oerhört svårt att fortsätta jobba om våra kunskaper skulle ifrågasättas så”, uppger Christenson.

Emellertid, om inte blir en fällande dom, ja, då kan läkarföreningen tänka sig att det är OK, att då kan man fortsätta jobba. I förutsättning dock att rättvisan inte skall ifrågasätta deras ofelbara kunskap.

De uttalande i pressen av Stockholms läkarförenings ordförande Marta Christensson instämmer i duett med Läkarförbundets ordförande Marie Wedin som hävdade samma sak, samma dag i Svenska dagbladet (13 september 2011): “Det finns en oro i hela kåren över vart det här ska sluta” och menar att en sådan oro blir ”negativ” för läkarens beslutfattande (i kliniska sammanhang). Alltså, att risken är att patienterna skall drabbas av det som håller på vid rättegången. Vedervärdigt!

Jag kan inte erinra mig att ha tidigare hört ett sådan fräckt uttalande från svenska representanter av ett vetenskapligt baserat yrke. Visst skall man ifrågasätta kunskaperna och redigheter hos läkarkåren, precis som i andra yrke. Det är just detta som är poängen för att vården skall utvecklas i patientens intresse. Det behovet framförs tydligt i en uppdatering om rättsfall inom sjukvården som publicerades i går i Svenska dagbladet.  

 

Marcello Ferrada-Noli
Med dr i ämnesområdet psykiatri (KI), professor em. folkhälsovetenskap särskilt epidemiologi. Tidigare anknuten till Karolinksa Institutet, avd. socialmedicin, som forskningsledare internationell och transkulturell skadeepidemiologi

 

 

dödshjälp, eutanasi, Intressant?Media links 1, 2, 3, 4 

11 thoughts on “Läkaren skall inte döda

  1. Det ligger i det allmänna intresset att palliativ vård kan utföras. All vård för den delen. I de fall patienter ses som "kunder" där man kan stämma läkare hit och dit för "fel" som ligger inom medicinsk praxis — som i det här fallet, där har Leijonhufvud alldeles rätt — så får man, likt USA, en ineffektiv och dyr vård. En ineffektiv och dyr vård ligger inte i det allmännas bästa. Se e.g. epidemiologen Prof Sir Michael Marmot om detta i sin rapport till WHO.

  2. Du skriver: (1) I vården gäller att uppgiften är att bota,(2) om det inte går att bota ska man lindra, (3) om man inte kan lindra ska man trösta.Det här är verkligheten: (1) Man skall bota,det betyder att man skall "stöna och be till Jesus Kristus i smörjelsens salighet".Det kommer inte fram några verksamma botemedel,eftersom kristna fundamentalister försöker stoppa human embryonal stamcellsforskning och botemedel mot det biologiska åldrandet.Det finns därför inget botemedel och det finns inget engagemang för att få fram botemedel heller,eftersom kristna fundamentalister har makten och tycker att "man inte skall leka Gud".(2) Man skall lindra,och det betyder att man skall "gilla läget". Enligt kristna fundamentalister så skall man inte förhindra eller stoppa dödsprocessen,för "döden är naturlig".Och alla skall vi "dö,vare sig vi vill eller inte"Det är "tradition",och denna tradition får inte brytas eller hindras.(3) Man skall trösta,det betyder att den döende patienten skall slappna av och vara "glad,lugn och hängiven",eftersom kristna fundamentalister till varje pris vill att den döende patienten skall tro att hon/han skall komma upp till "paradiset" uppe rymdens helvete -där den döende skall "få förenas i Kristi Blod Allsmäktige och bli ett med Herren/Herran"

  3. Tyvärr orkade jag inte läsa hela ditt inlägg till slutet, men jag tror att jag upfattade din poäng i alla fall. Det är just det här som är så tröttsamt, att människor som de fakto inte har någon djupare insikt i hur vården fungerar som organisation, ej heller i medicin, ska komma med dömande uttalanden och påverka oppinionen på ett sätt som VERKLIGEN inte kommer vara till fördel för NÅGON framtida patient. "Läkarkåren" försöker inte "utpressa" allmänheten med "hot" om en "försämrad vård". Man varnar för att om det plötsligt inte går att lita på av socialstyrelsen fastslagna riktlinjer alt. principer så som ansvarsfriheten som Lejonhufvid pratar om, så kommer läkare inte KUNNA utföra sitt arbete på ett sätt som är till det bästa för patienten. I sverige är det så att s.k aktiv dödshjälp inte är tillåten, däremot får livsuppehållande medel avbrytas (s.k passiv dödshjälp, dvs man låter naturen ha sin gång). I vården av en palliativ patient (alltså en person som är döende)är högsta prioritet att lindra, både smärta och ångest, och här kommer ansvarsfriheten in. Man får lov att ge de mängder smärstillande, lugnande, kramlösande, ångestdämpande etc mediciner som behövs för att patienten ska ha det så bra som de över huvud taget är möjligt, ÄVEN om det medför en påskyndning av förloppet – alltså en död som inträffar något tidigare än om patienten inte hade fått medicinerna. Det är för patientens bästa! Och om detta nu ställs på huvudet, om läkarna plötsligt inte kan lita på att denna ansvarsfrihet gäller, ja då kommer vi ha palliativa avdelningar fulla av lidande, döende människor. Är det att föredra?

  4. Svar (DEL I) till den anonyma ”läkarstudent” som inte hade kuraget att signera sina eutanasi-åsikter med eget namn:För det första tror jag inte att du är läkarstudent eller dylika. Dina åsikter knappast representerar de läkarstudenter jag har undervisat, exempelvis i Sverige vid Karolinska Institutet. Men jag svarar ändå under antagandet, för mig ett tillfälle att tydliggöra mitt argument. 1. ”Tyvärr”, som du skriver, orkade du inte läsa mitt korta inlägg till slutet. Nu skall du höra följande:a) Eftersom du annars verkar so ivrigt intresserad i ämnet, att du verkligen inte orkar läsa till slutet det kanske enda inlägg, eller två, som finns länkat vid den media artikel: Detta avslöjar en brist av tålamod och impuls-beteende benägenhet av samma art som skulle påträffas bland de som ej ”orkar till slutet” i sitt yrkesutövande enligt lagliga föreskrifterna – och hellre avslutat det hela på sitt eget lilla eutanasiska sättet. Jag skulle råda dig att fundera över detta att bli doktor i Sverige. Att i Sverige den ”så kallade aktiv dödshjälp” som du hånar-benämns det inte är ”tillåtet” är rätt så missledande. I Sverige är läkarassisterade dödshjälp absolut förbjudet av lagen och dessa som utöver det blir föremål till rättegång och straff i fängelse, eftersom dödsstraff inte existerar i Sverige, och inte heller ur-principen ”ett liv för ett liv”. Vad jag vill säga till dig med denna extrapolering är at vi pratar här om ytterst allvarliga handlingar, inte om affektiva ytligheter eller ”obehagliga” – för dina läkarstudenter kretsar – ämnena avseende ”arbetsmiljön”. b) Om din trick-försök att utesluta från den etiska och juridiska diskussionen – som är vad denna rättegång har egentligen gett till stånd – ”människor som inte har någon djupare insikt i vården eller i medicin”: Snälla, hade du haft ork att läsa inlägget till slutet – om det nu var så – hade du kunnat konstatera vid signaturen att jag kanske har varit t.o.m. din lärare vid medicinska utbildningen (i fall du har läst på KI grundutbildning eller forskarutbildning). Har också undervisat till medicinska studenter eller postdoctoral medicinare i andra länder särskilt USA (Harvard Medical School). Den svenska vården känner jag väl både inifrån eller i komparativa termer som svensk professor i folkhälsovetenskap eller i internationell hälsa. Dessutom är jag grundutbildad i filosofi, i fall du ”orkar” diskutera etiken. c) I det väsentligast, eftersom du gör gällande att ”inte läst det hela” då tycks du inte behöva referera till den centrala poäng som uttalas vid inläggets avslutning. Jag tror istället att du bara försöker göra lätt för dig. Debattera istället – om du kan – kärnan i mitt inlägg avseende den kåren du hävdar är en representant. Precis det som finns vid slutningen:Visst skall man ifrågasätta kunskaperna och redigheter hos läkarkåren, precis som i andra yrke. Det är just detta som är poängen för att vården skall utvecklas i patientens intresse. (Det behovet framförs tydligt i en uppdatering om rättsfall inom sjukvården som publicerades i Svenska dagbladet 13 September – “Fler rättsfall inom sjukvården”)”

  5. Svar (DEL II, forts.) till den anonyma ”läkarstudent” som inte hade kuraget att signera sina eutanasi-åsikter med eget namn:2. Jag uppskattar att du värderar mina inlägg som kapabla att påverka opinionen. Detta är uppmuntrande eftersom att påverka opinionen är just den primär avsikt med mina rader. Du irriterar dig over att socialstyrelsens ”riktlinjer” såsom ansvarsfriheten kommer till undan i mitt inlägg. Även i tidigare inlägg varnar jag om precis det som ni önskar jag skulle vara tyst om. Nämligen, Socialstyrelsen är definitivt i min åsikt ingen myndighet att lita på till hundra procent som du gör gällande. Deras ynkliga agerande vid talrika sammanhang, exempelvis när efter politiska påtryckningar utfärdade utan oberoende vetenskaplig granskning “riktlinjerna” för pseudo diagnoser, eller gav vicka utan strid för tidningarnas politiska opinioner, eller ännu värre, för intresse av privata läkarnas företag (”). Tvärtom, vi närmar oss den dagen i vilken den allmänna opinionen i Sverige skall inse att socialstyrelsen är till mycket ett instrument eller megafon endast av läkarkårens intresse. Dessa i sin tur är, inte alla men graverande många, en megafon av den korporativa läkemedelsindustrin (se här mitt inlägg ”Skandalen kring antidepressiva”, 3 August 2010).3. Vad beträffar din nazi dröm om att det är läkaren in den statliga vården som skall bestämma när och hur en patient skall dö (för ”patientens skull”) Professors blogg hänvisar dig till någon varmare stans.Vill Du replikera skall du signera med ditt eget namn. Då skall jag gärna svara. Detta är som sagt allvarliga ämnen och allmänheten har rätt att veta vem egentligen ligger bakom sådana åsikter eller policy. Marcello Ferrada-NoliMed dr, professor em

  6. Jag håller med om att min replik inte håller sig till ämnet och kan förstå om du väljer att inte publicera den. Dina andra påståenden saknar dock all grund, och säger mer om dig än om något annat. Min signatur är mitt namn, och jag har ingen som helst medicinsk utbildning. Jag har däremot basala kunskaper i svenska. Du fick kritik för ditt språk och det kan vem som helst intyga att du faktiskt förtjänar för din blogg. Jag läste ett par äldre alster du publicerat vilka gav prov på en helt annan språklig nivå. Förklaringen till denna försämring känner du bara själv till och jag har ingen anledning att spekulera däri. Jag förstår egentligen inte varför du använder så starka ord som hat, men jag kan garantera dig ingenting ligger längre från sanningen. Jag blev illa berörd av språket och gav dig en ärlig åsikt, helt befriad från infama påhopp. Personligen sätter jag punkt där och hoppas du kan se kritiken som konstruktiv och inte som uttryck får något påstått hat från min sida. Med vänliga hälsningar / Åke Beckman

  7. Tack för förtydligandet.Under 40 år i Sverige har mina akademiska aktiviteter skett huvudsakligen på engelska (som inte heller är mitt modersmål) framför allt i det skriftliga. Motsvarande färdigheter avseende svenska är hos mig som bekant begränsade, vilket jag erkänner. Om detta har jag själv “varnat om” i Professors blogg. I inlägget “Om Sverigedemokraternas utrikes politik är ’osvensk’ vad är då Socialdemokraternas“ jag skrev:”Vill också varna vad beträffar hanteringen av det svenska språket och som jag inte har använt kontinuerligt sedan jag flyttat till Italien (och, sanningsenligt, så mycket bättre var det tidigare inte heller!). Så är det, and no offence menas med det.”Blev missled av att signaturen inte stämde. När jag sökte vid det offentliga forumet för ”Å Beckman” hittade jag flera kommentarer/inlägg, dock inget av den art som jag upplevde, nämligen, mest som personligt påhopp eftersom referenser till ämnet saknades helt. Nu har jag fått det hela rätt, och också hoppas att det konstruktiva består.Distinti salutiMarcello

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s